Tråkigt på bussen. 

Sitter nu på bussen till min bowling träning. Det va meningen att jag skulle spela SM i år, men på grund av en skada i axeln kan jag inte vara med. Men jag tränar ändå. Och de är tur de. För jag tycker att det är så himla roligt. Får satsa på SM nästa år i stället.

Efter det här ska jag vidare och repa ”en midsommar natts dröm”

Den ska spelas utomhus i sommar.

BERG-OCH-DALBANE-SNURR KARUSELLEN

Här har ni mig. berg-och-dalbane snurr karusellen.

Här i mina 30+ i livet.

Mitt liv, som jag planerade väldigt mycket, som liten. Funkade inte alls! Här är jag, högsta utbildningen jag lyckats med är högstadiet. Jag har haft många rundor, med landstinget. Jag har: Atypisk autism, inom psykiatrin. Psoriasis, både på hud, artrit i både scener & leder. Även fibromyalgi.Jag har även haft iaf diskbråck i 2 vändor. Som jag vet i dagsläget.

Min kropp har alltid strulat. Mitt sinne vilar inte… Hjärnan min tänker & arbetar hela tiden, konstant. Både Dåtid, nutid, men framförallt, framtiden.

Som 10 åring började jag planera gymnasiet. Vara här & nu, är extremt svårt. Jag kan absolut INTE räkna ALLA depressioner, hur allt kretsar kring att världen är hemsk, & att jag egentligen bara vill försvinna. Jag är väldigt nyfiken, på livet, vad det har att ge mig. Men de allra flesta dagarna, vill jag mest egentligen bara försvinna. bort bort bort. Någonstans. Vart, ja jag vet ärligt talat inte.

Jag valde bort min största framgång, jag gick på något som kallas för Nya Verkstan. Där gick jag på keramik kursen i många år. Älskar leran, saknar den oerhört mycket. Den var en av mina absolut bästa vänner i livet! Jag slutade där, för jag behövde få hjälp för att kunna få arbeta, då byttes keramiken, ut till organisationen MISA. Här, har jag nu varit i några år. Jag är så tacksam, därför att jag genom misa haft några praktik/ arbetstränings platser. Jag kämpar fortfarande med framtiden. Önskedrömmar..ja jag vill få ordning, & allt som jag egentligen valt bort, pga mina sjukdomar, handikapp. -jag vill bli en i samhället, men INTE på normens samhällsplanering! Utan genom att vara bäst på att vara JAG, efter min förmåga!

Min bakgrund i Misa, är – 2013 Påbörjade jag mitt liv på MISA

Därigenom har jag fått hjälp med att skriva CV, personligt brev. Även därigenom haft några praktikplatser/ arbetsträning. Slutmålet: Att lyckas hitta en arbetsplats som funkar för både mig & en arbetsgivare. Jag är en riktig berg-och-dalbane snurr karusell! Både via fysiska sjukdomar, men även via psykiatriska handikapp, (som det så vackert skall heta)!

Min första praktik var på Myrorna. Där hade jag praktik/ arbets träning i ett år. Det var väldigt bra, på många sätt för mig. Problemet som kom var att jag under tiden utvecklade, fibromyalgi & även psoriasis artit i scenerna, (artrit i lederna har jag haft i många år innan).Dessa sjukdomar ställer till det väldigt mycket, särskilt då eftersom man ALDRIG, VET hur dagen blir. Vissa dagar endast i sängen, andra är man som en blandning av: Catwoman, hulken, stålmannen, spindelmannen, & batman! I en hel dag, om man har tur!

2015:

Efter myrorna, så var jag på praktik på ett kattstall, där var jag i ca 3 månader. Olika omständigheter som gjorde att det inte funkade,mer men tacksam över tiden där är jag!

I somras var jag på ett säsongscafé. Skriver dock inte namnet med tanke på att det bara finns ett café med det namnet.

2016: Jag ser fram emot Måndagen den 1/2 -16, då jag skall påbörja en ny praktik. Ser ram emot med spänning, hur det här skall bli, mycket drömmar, mycket förhoppningar. Ändå kommer jag gå dit, med förblinda ögon, öppet sinne & NJUTA göra som alltid, mitt bästa!!!

Jag vill genom min blogg, förhoppningsvis ge mod åt DIG som inte vet, inte vågar kanske kan komma på detta vill jag. ALLA har rätt att få göra något som man vill, behöver oavsett vad det faktiska samhällets regler som är nu. Man kan, om man vill om man hittar rätt personer, kanaler att säga till förklara

VÅGA BE OM HJÄLP &STÖD!!! 

mvh

Bergochdalbanesnurrkarucellen

Malojkan!

 

.

Depression

Ni vet när nedstämdheten tar över en totalt och man verkligen kännar att man inte orkar med något mer? När man är helt tom i hela kroppen? När man inte känner något hopp för något längre? När man inte ens kan tvinga till sig ett leende längre? Det får jag kämpa med dagligen. Underskatta inte sjukdomen. Att vara sjuk i en depression är inte lika med att bara vara ledsen. Det är så mycket mer än det. Det är en långvarig känsla av tomhet, hjälplöshet och hopplöshet. Det är ett helvete rent ut sagt.

I morgon ska jag till st Göran sjukhus och får se hur det kommer bli med mitt opererade finger som opererades 28 okt, och fingret gör fortfarande jätte ont, och det gör mig arg och förbannad att smärtan aldrig ska försvinna, vill inte äta smärtstillande mediciner längre…