Deltagare på Misa

OLIKA SORTERS SMYCKEN.

Att tillverka smycken är en rolig och kreativt hantverk som tar tid att göra man måste planera hur de ska se ut och vilka material som ska användas det finns massor av variationer på pärlor och de olika sorternas band det finns smycke wiretråd som är i metall och så finns det äkta silverkedjor och olika öglor till örhängestillverkning.

Jag sitter hemma och tillverkar smycken som jag själv använder och om jag vet att någon önskar sig i present så gör jag det här nedan ser ni ett ut val av det jag gör.

smycke

Vill du bli Misas nya bloggare?

Misa söker 5-10 deltagare som tycker det är roligt med sociala medier, som vill blogga på vår blogg och vill vara med och utveckla den. De deltagare som vill vara med kommer att få erbjudande om att gå en kortare kurs i form av workshops för att få möjlighet att lära sig mer om sociala medier samt få tips på olika sätt för hur man kan nå ut med sitt budskap. Gruppen kommer sedan att träffas regelbundet för att utbyta idéer och tips för att göra bloggen intressant och rolig att läsa.

Är du den vi söker? Eller har du frågor?

Hör av dig till din arbetskonsulent eller anmäl ditt intresse direkt till:

Susanna Landgren – susanna.landgren@misa.se

Jacob Ehrensvärd – jacob.ehrensvard@misa.se

Sista dag för anmälan 2012-12-14!

Charlotte Eneqvist

Jag
heter Charlotte Eneqvist och är deltagare på Misa.

Och jag har en lätt utvecklingstörning och kommer i från Kista enheten.

Ja får hjälp av min kontaktperson en gång i veckan på jobbet.

Med allt mellan himmel och jord kan man verkligen säga.

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen.

Som jag skrev i förra blogg texten att ja skulle skriva lite oftare på bloggen.

Som ni säkert har märkt så blev det inte så.

För att det har varit sommar och semester.

Och så kom man tillbaka till jobbet och vardagen.

Men det har varit mycket att göra här på jobbet som vanligt.

Jag hoppas att jag ska kunna skriva lite oftare nu i höst.

Ja jobbar fortfarande på Kista- Rinkeby Stadsdelsförvaltning.

Med en budget och skuldrådgivare i stadsdelen.

Jag sitter på ett medborgarkontor i Rinkeby och jobbar.

Jag har lönebidragsanställning och det har jag haft i flera år nu.

Det är mycket att göra här på jobbet så det är därför det blir lite hattit med
bloggskrivadet.

Som jag har skrivit förut att jag pluggar på Lärvux.

Jag har fått tagit en sabbats termin i från matten på Lärvux.

Eftersom jag inte hinner med det denna termin med jobb och allt.

Jag bor i en ytter lägenhet till en gruppbostad.

Och det menas att man bor utanför gruppbostaden men får hjälp och stöd av dom.

Jag går ner 2 till 3 gånger i veckan till gruppbostaden.

Och äter middag på söndagarna och varannan onsdag åker jag till
bläcktornet och fikar med gruppbostaden.

Ibland så åker jag i väg till Fryshuset och dansar på fredagskvällarna med
gruppbostaden.

Och jag går fortfarande på lästräning på söndagar.

Hösten kommer verkligen med storm i år och fort har det gått.

Så nu har man hela hösten framför sig att jobba och stå i som vanligt.

En kort novell

 

Oönskad

 

 

Det var sista veckan på nionde klass, sedan väntade gymnasiet.  Bara några dagar till skulle hon behöva hålla ut.  På kvällen var det bal på skolan för alla nior. Hon ville egentligen inte gå dit, men hon hade ingen aning om att alternativet att stanna hemma fanns. Alla de andra tjejerna i hennes klass hade en kille att gå dit med. Det hade alla utom hon – tjejen som alla elever pratade bakom ryggen på.

Hon promenerade till skolan själv, olikt alla de andra. Håret var fluffigt, skorna var rutiga, naglarna var röda och hon bar en simpel svart klänning. Om halsen hade hon ett vackert halsband med ett hänge som föreställde ett svart hjärta, ett punkhjärta, som hon hade fått av en god vän. Det var hennes enda trygghet en kväll som denna.  Egentligen ville hon bara vända om och gå hem, men hon kunde inte tänka så långt. Hon gjorde som andra sade att hon skulle göra.

När hon kom fram till skolan stod många föräldrar och stolt fotograferade sina tonåringar. Alla var överdrivet finklädda och såg ut att ha spenderat lång tid på att göra sig färdiga inför kvällen. Hon förstod inte varför det var så viktigt för de andra tjejerna att de skulle se så perfekta ut denna kväll, själv ville hon bara se ut som hon brukade.  Det handlade bara om att ta sig igenom detta, precis som allt annat. De ville att hon skulle vara med på bilder på hela hennes klass, men som vanligt stod hon där ingen såg henne.

Först var det middag. Hon kände sig obekväm och pratade nästan inte med någon.  Efterrätten åt hon upp, för att sedan gå och hämta mer.  Hon lade märke till att ingen annan gjorde det.  Ångesten tog ett fast grepp och henne och hon kände sig genast dum.  Ensamheten hängav sig åt henne och hon lät sig slukas. Hon gick sedan ut ur matsalen för att gå på toaletten. När hon satt där inne var det någon som öppnade dörren och stängde den lika fort. Hon hade glömt att låsa och kände sig bara ännu dummare.  Personen som hade öppnat var från årskursen under henne. Hon och hennes kompisar hade tydligen hjälpt till och servera maten, visste hon. När hon kände sig redo gick hon ut från toaletten. Då kom flickan från årskursen under och bad om ursäkt för att hon hade öppnat dörren. Hon själv sade ingenting och gick därifrån, som om ingenting hade hänt. Det fanns inga ord, ingen ork till att uttala dem.

Inne i matsalen där balen var skulle de börja dansa snart. Hon sade till sin lärare att hon skulle gå hem och gick ut från matsalen och gick sedan ut genom skolans dörrar. En annan lärare som stod precis vid dörren frågade henne om hon redan skulle gå. Det skulle hon. Trött och frustrerad började hon promenera hemåt. De rutiga ballerinaskorna med snörning fram gjorde ont och gav henne skavsår. Hon tog av sig dem och gick barfota på de hårda asfalterade vägarna. När hon gick förbi den ödelagda tågstationen snubblade hon och började gråta. Hon kastade en av skorna hårt mot marken. Hennes känslor fick utlopp.

Långsamt gick hon den sista biten hem.

 

Yolanda