Arbetsförmedlingen behöver lektioner i logik & vanligt folkvett

Nu har jag varit på min praktikplats i en Coop butik i ca 6 månader & stormtrivs verkligen. Jag har gjort allt förutom att stå i kassan (vilket mest, tror jag, beror på att man inte haft tid att visa mig än…). Dessutom har jag gått upp från 12 till 20 timmar/vecka, 5 dagar istället för tidigare 3. På så vis är det frid & fröjd, men känner att jag ändå måste  påpeka en, enligt mig brist, i praktiksystemet:

Som praktikant via Arbetsförmedlingen har jag en dagsersättning på 179kr per dag. Grejen är bara den att trots att jag nu jobbar både fler timmar & dagar/vecka, är min ”ersättning” den samma som tidigare. Det känns konstigt att man inte får mer betalt trots att man arbetar mer. Hade det varit en normal arbetssituation hade man ju aldrig godtagit att jobba gratis. Men eftersom jag nu står under AF räknas inte min tid som lika mycket värd som om jag var anställd.

Egentligen borde systemet vara utformat på ett annat sätt:

• Ovasett hur mycket du kan jobba (initialt/från början) ska det finnas ett bas/minimibelopp som du får i ersättning
• Allt eftersom du  ökar din arbetstid procentuellt får du mer betalt, t.ex. när du kommit upp i 20% får du X kr mer, 30% får du Y kr mer etc.
• Är det sen så att det visar sig att din gräns av någon anledning går vid exempelvis 75% är det AF´s uppgift att ordna en anställningsform som passar dina behov & förmågor, så du kan slippa ”ersättningen/bidraget” och få både riktig lön, men också samma rättigheter som en vanlig anställning, t.ex semester

Missförstå mig inte, jag vet att det inte är handläggarnas fel att systemet ser ut som det gör, men det känns nästan som om reglerna är gjorda så att de som redan har det svårt bara ska få det värre utan någon egentlig anledning. Hade lite logik, sunt förnuft och empati lagts till i ekvationen kunde kanske fler av oss komma ut på arbetsmarknaden, vilket är grundtanken….eller hur?

Men ibland kan man ju undra hur AF tänker:

Jag saknar mitt Matte B betyg från gymnasiet, vilket behövs för att jag ska klara av Högskoleprovet, vilket skulle öka mina chanser att komma in på den utbildningen jag vill läsa på universitetet, vilket skulle leda till ökade chanser att skaffa ett tillfredsställande jobb och bli självständig (….mycket att hålla reda på där..). Så för mig är lösningen väldigt enkel – läs upp MaB på Komvux, gör Högskoleprovet, ansök/kom in på önskad utbildning, skaffa jobb & dra mitt strå till stacken.

Men det tycker inte AF… jag har kommit in på Komvux MaB kurs vid 3 separata tillfällen sen min examen 2012, 2 av dessa platser har jag sedan behövt tacka nej till för att AF inte tillåter att man pluggar samtidigt som man är inskriven hos dem (helt ärligt, vem f*n klarar av att försörja sig under studietiden utan någon form av jobb?!).

Detta betyder att om jag vill ha någon som helst hjälp av AF att hitta jobb, måste jag stå helt utan rimlig/någon alls inkomst….det känns ju rimligt…

Nä, ni får ursäkta mig, men det finns helt klart någon som bestämt reglerna på AF som måste ha tappats på BB.

Ny bloggare!

Tjena!

Jag heter Ida, är 21 och har sedan 2009 haft diagnosen Atypisk Autism (ungefär som en light version av ASP/Aspergers Syndrom). För tillfället har jag en praktik 12h/vecka på en Coop butik där jag verkligen trivs & förhoppningsvis kommer jag inom ett år ha återupptagit studierna. Helst vill jag läsa historia eller religion/teologi, men det finns SÅÅÅ många andra kurser som verkar superspännande så det kanske ändrar sig framöver.

Praktiken har jag fått tack vare Misa i Lund, och snacka om att jag är glad att jag hamnade där till slut. Innan dess hade jag haft ett par småjobb efter studenten i juni 2012; hundvakt, callcenter bokare, kyrkogårdsarbetare, och en minimal erfarenhet av restaurangkök/servering. Men nu känns det som om jag hamnat på rätt plats. Man börjar naturligtvis längst ner; plockar upp varor, rensar bland grönsakerna, hjälper kunder etc. innan man får pröva på postutdelningen och slutligen kassan. Än så länge är jag kvar på ”packa-upp-stadiet”, men de har nämnt att det kan bli lite post snart. Håller tummarna!

Okej, så ni kanske undrar vad mina problem och svårigheter är med tanke på att jag behöver Misas hjälp.

Mina svagare sidor är:

• Social kontakt – framförallt småprat, interaktion med grupp och att prata med folk i min egen ålder
• Ögonkontakt – ibland känns det väldigt obekvämt att prata med någon & samtidigt se dem i ögonen
• Ångest, oro &  stress – har orsakat väldigt stora problem under min skoltid, hållit mig hemma från jobb och påverkat min prestationsförmåga i vardagen (har fått en kontakt på Vuxen Habiliteringen som kanske ska kunna hjälpa mig med lite KBT-behandling för att motverka detta)

Samtidigt har jag många starka sidor också:

• Noggrann – jag tycker man alltid ska göra sitt bästa, inga halvmesyrer här inte, ska det göras ska det göras ordentligt!
• Empatisk – jag dömer aldrig, jag vet att vi alla är som vi är av olika anledningar (på gott & ont)
• Punktlig – om jag någonsin är sen beror det antingen på trafikkaos eller på att jag brutit benet på vägen dit
• Lugn – folk brukar säga att jag verkar väldigt lugn, kanske är det därför jag är bra med djur
• Observerande/öga för detaljer – ofta ser jag små detaljer som andra missar, märker saker som andra bara ser förbi
• Tålamod – om det hade varit en olympisk gren hade jag varit världsmästare 😉

Min autism är inte nåt som definierar mig,

den är mer som en förklaring till varför jag inte alltid smälter in i bakgrunden.