Teaterrecension: ” Järnbörd”, av: Magnus Dahlström/ Teater Alma i Stockholm/ Söndagen 181202

Jag såg en föreställning på Teater Alma i Stockholm, söndagen den 181202 som heter: ” Jänrbörd”, av: Magnus Dahlström.

Pjäsen, ” järnbörd” skrevs år 1989 av Magnus Dahlström till avgångseleverna vid teaterhögskolan i Göteborg. Dessa vägrade att sätta upp den, på grund av bland annat det mycket grova språket i pjäsen.

” Järnbörd” handlar om åtta människor som är instängda i ett rum. Tack vare en av männen männen i gruppen så börjar en efter en av alla de åtta instängda människorna både killarna och tjejerna att berätta om sina liv och om hur och varför har hamnat i den situationen som de nu befinner sig i.

Det är mycket tragiska berättelser man som publik får ta del av och jag skulle vilja varna känsliga personer för att gå och se denna föreställning då det är ett ganska grovt språk och ofta ganska skrämmande historier som man som publik får ta del av.

Med detta sagt tycker jag att de åtta skådespelarna på Teater Alma i Stockholm gör ett fantastiskt bra jobb. Det  är en både otäck och skrämmande historia man får ta del av då man ser föreställningen, ” Järnbörd” på Teater Alma i Stockholm. Jag vill varmt rekommendera alla att se denna föreställning, men varna känsliga personer på grund av det ganska grova språket.

 

” Fordringsägare”

 

 

Onsdagen 181107 såg jag föreställningen: ” Fordringsägare”, av författaren: August Strindberg på teater Galeasen på Skeppsholmen i Stockholm

” Fordringsägare” är en mycket mörk och något dyster föreställning som behandlar ämnet otrohet, och avundsjuka äkta makar emellan. Hustrun Tekla har precis fått känna njutningen av att bli en erkänd författare medan hennes make brottas med avundsjuke tankar och samtidigt när ett destruktivt beteende mycket påhejat av Teklas före detta make som är med under den första och sista perioden av föreställningen.

Personligen anser jag att hela August Strindbergs kvinnosyn på kvinnan som en icke- tänkande person förekommer hela föreställningen igenom.

August Strindberg själv hyste ju ett erkänt kvinnoförakt och ansåg att, ” kvinnan borde nöja sig med att vara maka och mor”.

Det är avundsjuka, begär och hämnd som är föreställningens tema men också lidande och död.

Jag vill varmt rekommendera alla att se denna pjäs på Teater Galeasen i Stockholm!

 

praktik

jag har inte hittat någon praktikplats än det är tråkigt att jag inte hittat något plats än jag tycker att det är tråkigt att vara bara hemma jag hoppas att vi hittar snart.

jag var en studiebesök på en TUF – Turkiska Ungdomsförbundet men det blev ingen praktik jag hoppades jättemycket att jag skulle få en praktikplats  för att det var en byggnad med trappor.

Om stress och rastlöshet hos mig

Att hantera stress har alltid varit ett stort problem hos mig – oavsett ålder. Mitt tålamod rent mentalt är också en svårighet. Jag har mycket tålamod med min familj och vänner. Även när det gäller att lyssna på andra. Inombords skriker jag. Ofta är det en viss tanke som dominerar: ”Varför är alla så jävla långsamma?”

Jag har högt tempo i allt jag gör. Ibland blir jag dock så trött och kräver mycket vila samt sömn. Ofta vill jag göra flera saker samtidigt. Det blir väldigt stökigt när jag ska laga mat. Jag jobbar på att äta långsammare, även om det är svårt. Trots detta så tror jag att saker tar längre tid än vad de faktiskt tar. Jag är alltid tidig till möten och liknande. Hellre det än att vara sen, säger folk. I dag när jag hade gått ner till bussen, så insåg jag att någonting var borta. Jag visste att den låg på golvet i köket. Då fick jag total panik och sprang hem. På vägen ringde jag personalen på LSS-gruppboendet jag bor på och frågade om de kunde hämta denna sak och möta mig i dörren. Detta försökte jag säga mitt i paniken då jag knappt kunde andas. Det slutade med att jag gick ner själv till lägenheten, gjorde mitt ärende och sprang tillbaka till busstationen. Trots detta var jag ca 20 minuter tidig till mitt möte.

Folk verkar inte ha lita bråttom som jag har. På något sätt. Trots att jag har skavsår på flera stället på vänster fot i mina sprillans nya Dr Martens-kängor är det alla andra som går långsamt. Typiskt mig. Jag ger mig alltid iväg i god tid, allra speciellt om jag inte har varit på denna plats tidigare. Till vissa möten där jag riskerar att gå vilse så har jag ibland med mig någon personal från mitt boende. Jag har alltid haft dåligt lokalsinne. Mest när det kommer till att hitta till en viss adress. Däremot så kan jag tunnelbanan, pendeltåg och mycket annan kollektivtrafik i Stockholm väldigt bra. Det som kan stressa mig är om reseplaneraren visar att man ska byta till en buss som jag inte vet vilket hållplatsläge den år ifrån. Då väljer jag hellre en väg till min slutdestination som passar mig.

En förutsättning för att jag ska orka åka kollektivt är mina brusreducerande hörlurar. Jag köpte dem för ca ett halvår sedan och jag ångrar mig inte alls. En riktigt bra investering för oss med Aspergers syndrom/autism måste jag säga. Även för andra som är ljudkänsliga/stresskänsliga såklart. Min poäng är att man får helt enkelt hitta sina egna strategier för att minska sin stressnivå så gott det går. Min mamma tipsade mig en gång om att blunda när det blir för stressigt på tunnelbanan. Till och med med hörlurar. Det fungerar bra som komplement. Förut när jag köpte dåliga hörlurar och ofta så gick de sönder på väg hem från stan, så jag tvingades att åka utan. Då blev jag så extremt stressad, så pass att jag inte orkar åka hela vägen hem – utan måste kliva av tunnelbanan och vila. Jag blev helt förstörd när jag kom hem.

Då jag blir som mest rastlös, har som sämst tålamod – då kommer irritationen som ett brev på posten. Jag har mycket humörsvängningar, så många olika stämningslägen är en del av vardagen. Så detta har delvis sin förklaring. Då försöker jag bara stå ut i dessa jobbiga tillstånd och inte försöka komma med någon destruktiv lösning. Samt försöka att reglera stressnivån på bästa sätt.

Hur hanterar ni er stress?