borde sova

Det va en evighet sen som jag skrev. Jag vet inte varför det blir så. Men Jag har fått en tidig födelsedags present från Pojkvännen och mamma och pappa. jag är så glad. Den är 10 gånger bättre en min förra dator. Min förra dator lät fläkten väldigt illa och jag fick starta om den minst 20 gånger innan det sluta. Det va en gammal dator. Och så många gånger som jag har hållit på att slänga den i marken, även om jag vet att det inte hjälper.

Men jag har alltid tyckt att jag ska vara nöjd med det jag har. Och det har jag varit. Jag sitter hellre och drömmer om det jag vill ha en att jag handlar/får det jag drömmer om. Jag tycker liksom att jag inte är värd saker. Men jag är oerhört tacksam och glad för datorn och allt annat jag har.

Men det känns fortfarande overkligt att jag har fått datorn. Och det kommer ta ett tag innan jag förstår det. Det här med presenter är en grej jag inte gillar. det är jobbigt att få presenter. Jag vill helst bara få kramar och grattis på min födelsedag. Men nu fick jag en dator, lite förtidigt. Men jag är glad en då.  

en salig blandning

Nu är matten klar. Men mitt i allt så saknas pengar till hyra för en nära anhörig. Och ändå känner jag att jag är ledsen. Matten är slut. Vad gör jag nu??? Jag kör visserligen Engelska och nu kommer jag få mer tid att vara på praktiken. Fast jag brukar bli lite ledsen när saker och ting är slut som jag har gjort under en längre tid. Jag vet inte vad jag ska skriva.

En av mina nära anhöriga har allvarligt sjuk och kunde dött. och här om dagen prata vi om hur julen hade varit om hon hade dött. Och jag sa det att, jag slutar inte fira jul för att du är död. Det är okej och va ledsen och självklart hade julen blivit annorlunda. Men jag hade inte slutat fira jul för de.

Alla har vi olika tänk med allt vi gör. Men självklart blir jag ledsen för motgångar, Men jag har fått lära mig att det inte hjälper att gräva ner sig eller lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. Man får försöka göra det bästa av situationen.

mycket

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Det bara haglar ner motgångar. Fast under mitt liv har jag lärt mig att man kan inte lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. Men ja det är lätt för mig att säga. Det är inte alla som klarar av att tänka eller göra som jag gör, alla är vi olika. Trots alla mina motgångar denna månad känner jag mig ganska stark.

Min mamma har opererat kroppspulsådern, dagen efter att hon åkte in blev min särbo inlagd. Efter det vart mammas katt Putte blind, mitt marsvin fick jag avliva. Det va en vän som fråga mig, vad ska hända här näst? och jag svara ”det vill jag inte veta” för nu får det verkligen va slut med elände.

??

Det är just nu en jobbig period i mitt liv. Jag tycker inte om verken mig själv eller mitt liv. Jag tycker inte jag är duktig på något. Jag känner att jag ställer till det för allt och alla. Man ser så många duktiga skådespelare som kan mer en mig. Jag blir ledsen när någon väljer en annan skådespelare bara för att den är anhörig till regissören, eller att regissören väljer en som visar mer inlevelse en någon annan, istället för att välja vem som helst och istället ge den mer regi,verktyg och uppmuntran.

Jag känner att jag inte duger. Jag kan inte göra det jag vill och vara den jag är. Det får jag inte vara. Det är alltid något fel jag gör och fattar inte alltid va folk menar.  Jag klarar inte av att hantera pengar och annat. Man ser så många som gör saker som jag vill göra men inser att jag inte kan, för jag tycker att jag inte har tillräckligt med kunskap för de. Jag önskar även att jag va gammal nu, så jag slipper all ny teknik som kommer. Slippa höra att vi använder mobilen för mycket. Slippa oroa mig för att världen ska gå under på grund av klimatet.

att känna sig så ovärderlig, att gå runt med skam varje dag för att man vet att man inte alltid förstår och kan läsa ansiktsuttryck. Att gå med känslan att man inte räcker till och att man inte förstår när man blir utnyttjad. Att inte våga säga ifrån. Att få höra att jag borde reagera så här, eller säga så här eller något annat som folk tycker att jag bord reagera på det här sättet bara för att det är så man reagerar.

Att bära på skammen att jag inte kan hålla i pengar, som jag skrev tidigare. Det går runt som en ond cirkel. Att värden kan få vara så grym. Visserligen finns det dom som har det sämre än mig. Men jag utgår ju från vad jag känner just nu. Visst jag kanske klagar för mycket, men just nu orkar jag inte bry mig om de.

Men jag undrar hur jag egentligen hur jag orkar med dagarna.