Tom

Känner mig tom. Känner mig borta. Känner mig ledsen. Ont och ett helvete. Hur kommer det sig att man ser något redan från första början blir man rädd. Trots att man vet att det inte är farligt innerst inne……det kändes så konstigt att åka båtbussen i dag 


Jag va rädd, började grina. Men vet inte varför? Allt va så konstigt. Varför känns det så här.?????? Varför var jag så rädd för den……det finns så mycket jag undrar just nu………jag förstår värken det ena eller det andra. 

Hur som helst så rekommenderar jag att andra åker den. Den är värd att åka med. 

Att vara jag

Att vara jag är inte lätt. Särskilt inte när man dubbelbokar sig i emellanåt. Det är jobbigt när man kommer på de. Varför tänkte jag inte där. 
Och hur många gånger får man dubbelboka sig innan man sviker folk? Jag kämpar med det ofta, att jag dubbelbikar mig. Jag blir ledsen och kan inte förstå varför jag gör det. 
Jag känner mig själv gamska bra och vet att det blir så här för mig bär det är för mycket okring mig.
Jag känner mig ofta misslyckad och skamsen när jag kommer på att jag dubbelbokat mig. ”Man är ju inte mer en människa” brukar folk säga. Och alla kan ju dubbelboka sig. Men det känns som att det bara är jag som gör det och ingen annan. 
Nåja det finns inget att göra åt det här, så man får ta nya tag och se till att man glr det så lite som möjligt. 

………..

Jag är lika ledsen som du. Jag har alltid varit lika ledsen som du. Vad jag en gör blir det fel. 

Jag är tjockare en alla andra, jag är fulare än alla andra. Ändå ser du mig som en skönhet. Och vart jag en går önskar jag att du var/är med mig. 

Jag ska springa efter dig och sedan gömma mig så du inte ser mig. Jag ska skrika mig hes för att få din uppmärksamhet. Jag vill bara få vara med dig. 

Jag vill slippa må så här. Jag vill tycka om mig själv. Helst av allt vill jag bara få vara med sig i slutändan. 

Tiden styr mitt liv, tiden är mitt liv, tiden är den som bara går och går framåt men kommer aldrig till dörren och går aldrig bakåt.

I morgon är en annan dag. Idag är idag. Men igår är aldrig i dag. Men jag vill ha dig här för de. Jag älskar dig mer än du förstår.

Hoppa med tillsammans från kanten, för då vet jag att jag landar mjukt. Går hem utan någon som älskar mig. Går hem till ett tomt hål. 

Kanske allt fixar sig en dag, bara stjärnorna vet svaret. 

Konstigt

Jag förstår inte vad som är fel med mig, jag snorar och allt jag gör känns så konstigt. Jag tappar balansen…….. det har ju varit varmt idag, och det va ju ett tag sedan det va så här varmt som idag.
Men något som gör mig ledsen är att man har så lite tid för saker man vill göra. Jag hade hoppats på att jag fått en person att följa mig i mitt förslag och önskan, men inser nu att det inte finns tid till de eller något annat av de jag vill göra. Ibland önskar man att dygnet hade fler timmar och det vet jag att många vill. Det är mycket som stressar världen i dag, ibland kanske man stressar fast man inte tänker på det. 
Jag vet vad jag önskar i mitt liv, något som jag skulle må bra av. Men tiden räcker inte till. Verken för mig eller den andra. Men även det jag vill kan såra. Allt kan såra mer eller mindre. Även om man inte menar att såra. I det här fallet har jag inte blivit sårad, men kan bli det om jag inte tar tag i det här. Men det innebär att jag kommer få leta efter det jag vill ha någon annan stans. Och det är nog inte det bästa för mig, men vad gör man med sina begär? 
Det va något jag aldrig trodde jag ville, men som mer och mer har utvecklats ju äldre jag blir. Men nu när jag vill ha det och börjar bli sugen på det mer och mer, ja då finns där ingen, och om det finns någon så tror jag den inte har tid. Ibland vill jag strypa tiden.