sommar

sommaren är här. Men det är inte så mycket sol, men jag hoppas det blir mer sol. Det har ju varit sol och jag har lyckats bränt mig både på rygg och knäveck. Men denna gång vart jag inte lika mycket bränd som jag brukar bli. Jag brukar få höra att jag borde köpa solkräm, men det är ju så dyrt så då skiter jag i det och då får jag stå för konsekvenserna.

Men sommaren har så mycket annat att ge. nu kan man sitta i skogen, plocka blommor, blåbär, smultron, svamp eller bara gå i skogen och bara vara. man kan bada och fundera över livets irriterande JÄVLA saker. Men även gå promenad längs en strand med den man tycker om. eller sitta ute och skriva på bloggen.

Men just nu går inte allt så bra för mig. skolan strular och jag vet inte om jag vill fortsätta med skolan. jag vet inte ens vad jag vill fullfölja min utbildning som busschaufför. Men jag vet inte heller vad jag vill göra i stället. Teatern är det slut på. Där har jag slutat. så jag vet inte vad jag vill göra. eller vad jag skulle vilja göra.

Alla har väl såna perioder i sitt liv, ändå har jag det bra som det är i dag, med förhållande och lite annat. jag fundera på att börja rida, men vill inte det längre. Det är ändå stressigt som det är. Jag har så mycket att göra och så lite tid. Det känns som att allt bara ”flugit” ur en. Det finns ingen mening med något som det känns just nu. Och att ev. börja med ridning är just nu långt bort.

Jag skäms mycket för att jag inte tycker att jag är en bra person. jag glömmer ofta (visserligen för att jag är stressad) men en då….det känns så fel när mina vänner ställer upp på mig och jag inte på dom…eller jo jag gör ju även det ibland. Men vad är grejen liksom när man inte ser något ljust eller bra i det man gör. Det liksom känns som man skalar av ett rått äg som bara rinner ner på marken.

det finns saker jag vill känna som jag inte kan känna p.g.a mina mediciner. Jag vill helst slippa dom helt. Men så kan jag inte jag leva, det har jag förstått men det tär på själen. En själ som egentligen vill bryta sig loss, fast den i bakhuvudet vet man att själen har sällskap med sig.

Glad

en dag som är trött. En dag som man vill sova på egentligen. Men pressen med matten och premiären på lördag den 18 maj. Det är buskis jag ska spela, lite som Stefan och Christer men i det här faller är det regissören själv som har skrivit manuset och även regisserar det. Den är lite speciell och förbaskat rolig. det är knappt så det inte går att hålla sig för skratt bakom scenen, men det måste vi.

Den handla om två bönder som bedriver tjuvskytte och har massa brännvin som dom försöker gömma undan för länsman (polisen) så han inte ska hitta alla grejer. Jag som spelar piga hittar på att dom ska klä ut sig till kvinnor så dom ska kunna undvika länsman. Man får skratta rejält men det slutar bra ändå. Det här blir den sista uppsättningen jag är med på, sen ska jag ta paus från teater spelandet ett tag.

Jag ska baka bulla till alla föreställningar, och dom blir så goda så det är nästan så det inte finns några kvar, för alla tycker att det är så goda. och jag håller med, dom är goda. Jag lämnade över en påse med bullar till pappa, han älskar mina bullar.

och det är så härligt nu när grillsäsongen är igång. Jag har köpt en klotgrill och den funkar hur bra som helst. jag brukar köpa vanlig korv och även korv med ost och bacon. Är inte så förtjust i att grilla kött även om det med är gått. Och spett med olika saker på är också gott.

 

 

livets jobbiga stunder

Jag lever med mer eller mindre daglig panik eller ångest. Det är så jobbigt men det verkar inte gå att göra något åt. och vart det kommer ifrån det vet jag inte. Och jag verkar inte kunna hantera det heller. Men jag börjar fråga mig om jag orkar med allt det här? för vad jag gjort för att förtjäna att må så här…..eller vart har jag missat, vart gick kommunikationen fel, hur kan jag vända den här trenden?

det är många frågor som står på spel. Och det är på tiden att jag hittar en strategi för hur jag ska komma ur det här. Ibland brukar jag undra hur det kändes när jag inte hade panik och ångest, jag har nästan glömt hur det känns. Det har varit många år jag har varit fri från den här skiten. Men nu har det kommit igen och jag bara undrar varför?

Och varför måste just mitt liv vara så här? Det är många frågor man vill ha svar på för min del, åtminstone dom frågor som handlar om paniken och ångesten. Men jag vill slippa det här. helst för evigt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur resten av mitt liv kommer se ut, bara för att skriva om något annat.

jag har det jag behöver i dag. Men det finns saker jag saknar ändå, Men är ändå glad för det jag har.

trött och snurrig

Dagen som är trött och snurrig.  dagen då jag har ont, nästan över allt. dock har jag ont ofta och läkaren vet inte vad det är för fel på mig. Jag borde kanske ställa egna diagnoser. Då slipper man gå till läkaren. Eller så öppnar jag en egen läkarmottagning, vem vet hur det kommer sluta…..Men det kan ju aldrig veta.

men nu får vi ju sova en timme mindre, och det känner jag av. Så otroligt jobbigt, och sen tycker jag att tiden går för fort nu. Det är nog bara vad man känner.. men jag är en sån som lätt känner av om man får en timme mer eller mindre. Men å andra sidan så vänjer man sig. Och till slut tänker man inte på det alls.

tiden kommer och tiden går, men livet det består…..eller inte. Snart ska jag på dop. Det va länge sedan jag va på dop. Det ska bli kul. Jag blandar väldigt iden den här bloggen, det finns ingen röd tråd i vissa inlägg. Men det gör ju inget, för det är ju jag som väljer själv va det ska  i min blogg.

jag tänker även på hen, hen som är speciell bara för mig. saknar hen när jag inte är där. och älskar hen när jag är där. Men jag tror att det blir ett kort inlägg den här gången. jag orkar inte skriva mer.