Tandläkare 

I torsdags så va jag hos tandläkaren. Jag drog ut en visdomstand i överkäken. Och ska dra ut en till snart igen. Jag har så stort förtroende tilll min tandläkare. Det v inte kul att dra ut tanden, men det kändes ändå tryggt och säkert. Jag haren så bra tandläkare. Och jag får lyssna på musik. Och det gör saken mycket lättare. Jag har alltid lita på tandläkaren. Jag hade en bra tandläkare under min uppväxt. Och att jag skulle få en sköldpadda som är lilla trots att jag är vuxen. Och det kändes bara bra.


Men nu är det helg och det känns lite tråkigt. Men de; är snart över. Och då är det jobb igen. Veckorna går rätt fort, och snart är det jul. Och sen är det nyår. Och så blir det ännu mörkare snart då vi ska ställa om klockan. Jag gillar när det är mörkt men bara när jag ska sova. Annars är det jobbigt med att det blir mörkt så tidigt. Men jag tror att allt har både för och nackdelar. Alla årstiderna har för och nackdelar. 

dubbla budskap

igår skulle jag se film med en vän. En film som jag vill se men som jag aldrig får se ifred. antingen är det telefon som ringer eller så är det någon som ringer på dörren. Det kan ju även vara så att det är någon som pratar med mig så jag tappar koncentrationen. Självklart lyckades mobilen ringa under filmen gång, jag blev arg och tyckte att nu stänger vi av filmen, men min vän vägra stänga av filmen. han tog mobilen stängde av den och fortsatte med filmen.

sen ville han visa mig en serie han trodde jag skulle gilla. Jag fick låna hans inloggning på en stream sida. så nu kan jag strema film hur mycket jag vill. Naturligtvis blev jag ju helt galen i serien som han visa mig. Men varför gjorde han så?? visst det va snällt och jag är tacksam för de. Och jag vet att han sa att han utnyttjar det inte så mycket som han borde så det va bara bra om jag fick titta lite på de.

ibland förstår jag inte vissa av mina vänner. Men jag är tacksam att dom gör det dom gör för mig. Och jag som sluta strema filmer på den sajten för att dom tog bort filmer/serier som jag ville se. Men nu börjar jag komma igång igen och titta. Jag tycker inte att man ska slösa bort en sådan här chans. Och så kan jag ju se på skräckfilmer. Ja spännande ska det bli.

 

olika saker

ofta tänker jag på hur det var när jag var yngre. det var ofantligt länge sen jag gick på dagis/skola vart har tiden tagit vägen. jag mins dom gånger jag sov hos mormor och morfar. jag mins skolavslutningarna i skolan. saker vi gjorde då som idag ens knappt existerar. som kula. vi spela kula på rasterna.

många klagade på maten i skolan. men jag tyckte det va gott för det mesta. jag förstår inte varför folk klagade på maten, vi ska vara glada att vi fick någon mat i skolan. något annat jag mins från skolan var hur alla klagade på att kläderna man fick låna på idrotten inte var tvättade. Det va dom ju…….jag tycker dom var fjantiga som inte kunde låna kläder bara för att dom sa att ”jag vill inte ha några kläder som andra svettats i”

det är mycket jag vill ändra på om jag kunde gå bakåt i tiden. hur hade mitt liv sett ut i dag om jag fick ändra det jag ville, från det förflutna? det är blandade känslor över allt. jag är så rädd för framtiden. det börjar komma alldeles för mycket teknik och det blir bara värre och värre med klimatet. Och det krigas överallt.

För att övergå till något helt annat. jag har det åter igen jobbigt med kärleken. jag borde tala om för honom vad jag känner, så kanske jag kan gå vidare. Men det vet man ju aldrig. Jag hade ju chans att säga det till han för några dagar sedan. Men jag han inte.

Och jag vill att han ska vara på rätt humör. Jag kommer aldrig få han, det vet jag i huvudet. Men både mitt hjärta och kropp vill inte ge upp, och är övertygad om att det kommer bli han och jag en dag, men det lyssnar inte på hjärnan på. Jag tror det finns många som känner som jag och har samma problem. Och ibland klarar jag av att lägga det åt sidan och fixa saker i mitt liv som jag behöver. Men inte just nu, nu kan jag inte det. Och det är plågsamt oerhört plågsamt.

Ibland vill man bara skrika ut sina känslor, och det känns som man pratar med en sten. Förvisso känns det ibland som att stenen förstår mig mer än någon annan. Men jag har vänner som stöttar mig i det här. Och jag vågar inte längre satsa på någon annan kille för jag vet att jag aldrig kommer att kunna gå ifrån hans känslor. Dom sitter inristade i stenen i mitt hjärta.

Ibland vill jag bara försvinna här i från, bara flytta och börja om på nytt. Och ibland föreställer jag mig att jag behöver ändra mig för att han ska gilla mig. Men jag vet att jag inte behöver ändra på mig för hans skull. Jag tror dessutom att han vill att jag ska vara den jag är, eller jag tror inte jag vet. Jag tror jag aldrig kommer sluta hoppas, Det är nog min stora svaghet.

Jag tror jag är rädd för att släppa taget om honom, löjligt rädd skulle jag säga. Men om jag någonsin kommer att släppa det här det vet jag inte. Men upp och ner. Det vet jag att det kommer att gå.

Nu när jag byter ämne för tredje gången handlar det lite om det jag skrev först om, skolan. Jag längtar tillbaka så till skolan, jag skulle vilja studera Engelska och Svenska. Men det kommer jag aldrig kunna göra. Det kostar som allt annat här i världen. Pengar hit och pengar dit………….blääääää säger jag.

det här blev ett blandat inlägg och kanske lite långt. Men det gör inget.

Var är du för mig?

Ibland undrar jag vad meningen med oss två. Du och jag, jag vill ha dig så nära. Och nu kan jag inte sova på grund av dig. Vad är mitt öde? Vad slutar det här? Vill ha dig här. Eller vill jag inte? Det finns för många frågor som man aldrig kommer få svar på. Det finns mycket jag aldrig kommer få svar på. Just nu vägrar min kropp att sova.

Tanken går till dig. Jag önskar att du var hos mig. Att få ligga i famnen och bara somna. Famnen där allt är lugn och ro. Jag är konstigt nervös. Jag har en panik attack. Men jag är ensam och kan inget göra…..jag och ior, och så du som är den som alltid finns där i vått och tort. Dig jag älskar dag in och dag ut. Men just nu vill jag ha dig hos mig. Men jag vågar inte ringa dig så här sent.

Tyvärr vet jag inte om jag någonsin får det jag vill. Jag begär inget av dig. Jag vill bara att du ska va lite mer tillgänglig för just mig. Jag saknar dig mer än du förstår och tror. Just nu vill jag ringa dig, höra din röst för att lugna ner mig. Men nu är jag hjälplös. Ingen jag kan höra av mig till. Jag ångrar aldrig att jag träffa dig även om du aldrig kommer bli det jag vill.