livets jobbiga stunder

Jag lever med mer eller mindre daglig panik eller ångest. Det är så jobbigt men det verkar inte gå att göra något åt. och vart det kommer ifrån det vet jag inte. Och jag verkar inte kunna hantera det heller. Men jag börjar fråga mig om jag orkar med allt det här? för vad jag gjort för att förtjäna att må så här…..eller vart har jag missat, vart gick kommunikationen fel, hur kan jag vända den här trenden?

det är många frågor som står på spel. Och det är på tiden att jag hittar en strategi för hur jag ska komma ur det här. Ibland brukar jag undra hur det kändes när jag inte hade panik och ångest, jag har nästan glömt hur det känns. Det har varit många år jag har varit fri från den här skiten. Men nu har det kommit igen och jag bara undrar varför?

Och varför måste just mitt liv vara så här? Det är många frågor man vill ha svar på för min del, åtminstone dom frågor som handlar om paniken och ångesten. Men jag vill slippa det här. helst för evigt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur resten av mitt liv kommer se ut, bara för att skriva om något annat.

jag har det jag behöver i dag. Men det finns saker jag saknar ändå, Men är ändå glad för det jag har.

trött och snurrig

Dagen som är trött och snurrig.  dagen då jag har ont, nästan över allt. dock har jag ont ofta och läkaren vet inte vad det är för fel på mig. Jag borde kanske ställa egna diagnoser. Då slipper man gå till läkaren. Eller så öppnar jag en egen läkarmottagning, vem vet hur det kommer sluta…..Men det kan ju aldrig veta.

men nu får vi ju sova en timme mindre, och det känner jag av. Så otroligt jobbigt, och sen tycker jag att tiden går för fort nu. Det är nog bara vad man känner.. men jag är en sån som lätt känner av om man får en timme mer eller mindre. Men å andra sidan så vänjer man sig. Och till slut tänker man inte på det alls.

tiden kommer och tiden går, men livet det består…..eller inte. Snart ska jag på dop. Det va länge sedan jag va på dop. Det ska bli kul. Jag blandar väldigt iden den här bloggen, det finns ingen röd tråd i vissa inlägg. Men det gör ju inget, för det är ju jag som väljer själv va det ska  i min blogg.

jag tänker även på hen, hen som är speciell bara för mig. saknar hen när jag inte är där. och älskar hen när jag är där. Men jag tror att det blir ett kort inlägg den här gången. jag orkar inte skriva mer.

drömmar

drömmar har alla. Jag har ett antal drömmar.
Dröm 1 är att få vara med i en hopptävling med häst. Jag har otroligt problem med att memorera vägen som man ska hoppa.
dröm 2 att få ligga naken med en kille på en fårskinnsfäll  framför öppen eld under vinter tid.

men det är mycket från förr som jag saknar, då jag kunde sjunga bra, när jag va mindre osäker….och när jag hade mindre panik attacker. Mitt liv just nu, idag består mitt liv av panikattacker titt som tätt. Det är som jag har glömt hur det är att må bra. Och jag vet inte vart jag ska vända mig. Men jag antar att det ordnar sig……….eller inte.

det är så mycket jag vill skriva. Men när det väl ska skrivas……ja då är allt blockerat. Och man kan ju undra varför jag inte skriver det på en gång? men visserligen kanske det inte finns möjlighet, fast det kanske är att skylla ifrån sig!? va vet jag………allt har blivit så konstigt sedan det där med min morfar hände.

hur kan allt bara förändras så där… så många frågor så få svar. Man vill så mycket i sitt liv, jag ska försöka komma igång med mina rutiner igen…….jag försöker, men det är inte så lätt. Men för att åter gå till drömmar…..jag drömmer varje dag, även på natten, fast då är det lite mer märkliga drömmar…..

men varför kan man inte få som man vill, varför kan jag inte få ha det som jag vill. Samtidigt som jag är nöjd med det jag har men ändå inte. Jag skulle bara vilja ha lite mer struktur i livet, mer fasta rutiner med den som jag tycker är rätt för mig. Jag vill ändå inte klaga på mitt liv samtidigt som jag vill klaga på mitt liv. Men det är skönt att det snart är sommar.

det här inlägget har ingen röd tråd, men va gör det om hundra år, det är ju min blogg och jag får skriva vad jag vill. och nu känns det som att jag bara skriver det jag känner. Fast åter igen får jag skriva vad jag vill och hur mycket jag vill. Men jag vill ju skriva om mitt konstiga liv, där jag vet att jag måste bli bättre på att inte vara elak mot mig själv.

Men det känns som jag tappat mig själv någonstans……….borde nog gå ut och leta efter mig själv.
men sen då……att få hjälp att jobba med sig själv, det är inte lika självklart i dag känns det som. Jag känner att jag hade mycket lättare till att få hjälp när jag var yngre en vad jag har idag. Men det löser sig nog, förr eller senare………

Och nu…..ja jag vet inte om det så mycket mer att skriva…..men jag ska klart leta på mig själv, innan jag gör något annat.
Klart slut för i dag!!

Trött på……

Är så trött på mina panik attacker. Har dom mer eller mindre varje dag. När ska dom ge sig? När ska jag få må bra??? Bara skakar och är rädd…. varför ska det va så här???

Jag vill inte ha det så här. Och jag vill inte ta medicin varenda gång för då blir jag så trött. Och man ska inte behöva lösa saker med medicin hela tiden.

Och jobbigare är det när jag inte klarar av att äta på grund av att jag har panik. Det är för jävligt att det ska behöva vara så här. Inget är så jobbigt som det här. Orkar inte längre……….