nästa steg i livet

i måndags så hade jag möte med min arbetskonsulent, jag som det va att jag är redo och ta nästa kliv i mitt liv och att jag vill sluta på ambulansen. så jag ringde upp chefen på ambulansen och sa som det va att jag vill gå vidare med mitt liv och börja plugga. Jag har ju ändå jobbat på ambulansen i 4 år, det är en väldigt lång tid.

jag ska avslutnings lunch på tisdag med ambulans chefen och mina 2 handledare.
jag kommer sakna alla där, Men det är dags för mig att gå vidare, ta nästa steg i mitt liv.

Jag ska börja plugga redan i morgon torsdag ska jag göra ett så kallat nivå test i engelska, svenska och matte. det blir inte alla ämnen på samma dag utan det 1 ämne per dag. när dom är klara och jag får reda på resultatet så får jag veta vart jag ska fortsätta.

det ska bli superspännande. jag längtar så till i morgon, och dom andra dagarna med för den delen. och så får vi se vad testerna visar……

om om om

jag vet inte om jag är så ide fattig i dag, när det gäller att komma på vad jag ska skriva om. Men varför inte skriva ett inlägg som handlar om allt och inget. jag mena man behöver ju inte hålla sig till ett ämne varje gång, tycker jag.

hur vet man att den kaktus är död? jag har en kaktus hemma som jag har bestämt att den kommer att börja resa på sig igen. Jag har grejer för att odla så jag ska sätta igång med det snart, innan det blir försent.

snart är det premiär på buskis på Anudshög i Västerås. då ska jag spela gammal tant som är osams med sin svärson. och det kommer ju bli super kul.

jag har varit förkyld den här veckan, men det börjar ge sig nu. så jag kan nog jobba på fredag igen. Sen är det snart semester igen. Jag hoppas det blir varmt i sommar så man kan bada mycket. och ligga ute i gräset hemma.

så mycket, så lite men…….

ja det är inte lätt med något i det här landet. Jag tror att jag skrivit det ganska ofta i min blogg, vilket inte är så konstigt. Jag har hunnit vara på akuten för min mage, måste säga att läkaren va snygg trots att han inte hade långt hår.

Jag håller på att läsa en bok om Pila-Britta hon va en känd barnmorska som levde i Västerås tills hon dog 1943. Hon förlöste ca 7300 barn under sin livstid. Och hon var den första kvinnan med bil och körkort i Västerås, vilket va ovanligt på den tiden.

här är lite text om Pila-Britta

”En barnmorska i det tidiga 1900-talet hade ständig jour och Pila-Britta tvekade aldrig någonsin att bistå blivande mödrar, vare sig det var mitt i natten eller busväder. Till en början till fots eller på cykel, men snart nog med hjälp av bil. Pila-Britta var en de första bilägarna i staden, definitivt den första kvinnan med egen bil och körkort. 1922 köpte hon en Ford av Yngve Swenson, som fick reg.nr. U 2 (eller möjligen U 3). Iförd chaufförsmössa och kraghandskar (se bilderna ovan) for hon runt staden på sina uppdrag och blev det problem att komma fram tvekade hon inte att använda det fyrpipiga signalhornet!

Humor hade hon som sagt. En gång när hon i rask takt släpade sin tunga barnmorskeväska över Stora Torget fick en ung konstapel för sig att det var stödgods i väskan och Pila-Britta fick följa med in på stationen. Där öppnade hon väskan inför de barska poliserna  och frågade: ”Vem av herrarna är det som skall förlösas?”

Om hon nyttjade starkvaror vet man inte, det skulle dock förvåna.”

Citat från sidan Arosiensis

 

skriven relgel

Det där med skriva regler är inte vad jag gillar. Det finns många av dom. Som att man ska träffa en man/kvinna man ska gifta sig och sen skaffa barn med hus, bil och jobb så som den vanliga Svensson alltid gjort. Det är så jobbigt, jag vill inte ha barn jag vill inte ha en kille, jag vill inte gifta mig. Jag vill inte göra som alla andra gör.

Vad är det för fel på att leva själv? och försöka jobba med sig själv??? och göra saker som jag vill. Jag har aldrig velat göra som andra gör. Jag har ofta gått min egen väg. även om den ibland har varit ensamt  och ledsamt. Men det har ju även funnits glädje och lycka i det med.

Men just den här skrivna regeln att gifta sig och skaffa barn den tycker jag är ganska jobbig.  jag känner mig alldeles tom när jag skriver det här. Ändå finns det dom som accepterar att man inte vill följa normen. Men desto fler som inte accepterar det.

Men alla är så olika i vårat avlånga land, och alltid ska det klagas på något eller så duger inte saker. Hur kan det vara så?

Men i det här jobbiga så går jag min egen väg ändå. Jag vill inte vara som  alla andra, jag vill vara jag. Jag jobbar på det även om jag ibland inte vågar vara mig själv. För jag vet att världen accepterar det. och alla dessa nyfikna frågor, jag kan själv vara nyfiken men inser att det är ingen ide att vara nyfiken.

Jag ska inte lägga mig i vad andra gör eller säger. Alla har rätt att tycka. Och jag börjar att sluta vara nyfiken, men i huvudet tänker jag annat. Jag är glad att jag inte säger de orden min hjärna tänker i vissa fall.