Om jag kan, kan du!!

​Hej allesammans

Detta är mitt första inlägg här på Misa bloggen.
Jag har en egen blogg jag lär mig skriva på och de är Tack vare Misa jag började. Under två terminer åkte jag till Stockholm från Västerås för att närvara på Bloggträffar, dessa var varannan vecka och jag älskade dom.
Jag har bara skrapat på ytan av bloggandes kunskaper och önskar att under årens lopp lära mig mer. Men nog om de låt mig berätta om mig själv.

Hej 
Jag heter Hilda Brokås och är 21 år.
Tills jag var 18 år hade jag mormor som stödfamilj och åkte till henne en gång i månaden. I början var tåg resan allt jag klarade av men steg för steg byggde jag upp mina förmågor och med mina nya förmågor gav mig en ny frihet. 

I början av mig utveckling pratade jag bara med personer jag kände, tog inte i hand, gick i huvtröjor eller stora tröjor jag kunde gömma mig i. 

Mitt motto: Jag pratar gärna med nya människor bara jag känner dom först.

Innan jag lämnade rummet på morgonen blev jag tvungen att bädda sägen först, oavsett hur mycket jag blev tvungen att gå på toa. Alla gossedjur hade en specifik plats, i en speciell ordning och jag ska erkänna att dom hade satt på samma stämme och det vet jag för tapeten är mönstrad.

Pennorna på skrivbordet skulle ligga perfekt inte snett eller på fel ställe. Jag kunde vara övertygad om att hela dagen kunde bli förstörd för att ett gosedjur satt på fel ställe i sängen.
Jag hade stora tvångs tankar och ångest. När jag fick min asperger diagnos fick jag en ny chans. Psykologen som gav mig diagnosen heter Mood, komiskt eller hur då mod är vad jag behövde för att utvecklas.

När jag ser tillbaka på min utveckling är jag stolt och glad. Ifall du hade sagt för 6 år sedan att detta var möjligt skulle verken jag eller min familj ha trott dig.

När jag var sjukskriven höstterminen i 9an kunde de ta veckor innan jag gick ut. Mamma fick jobba hårt innan hon fick mig att ställa mig utanför dörren I 10 minuter. Nu bor jag på internat på Leksands folkhögskola och studerar till att bli en Bokbindare. 

Jag har lärt mig att allt är möjligt så länge man har mod att väga försöka!

Är du nyfiken att veta mer om min utveckling eller livet på folkhögskolan länkar jag bloggen nedan. 

https://franmotgangtillframgang.wordpress.com