Utforskar mig själv i blogg

Jag går på Misa för att jag har gått in i väggen på många jobb och utbildningar. Vi försöker kartlägga vad det beror på. En teori jag har är att jag mår dåligt om jag inte är ärlig jämt och inte får jobba i enlighet med mina värderingar. Att det blir kaos i min hjärna och kropp då. För att undersöka denna teori har jag nu startat en egen hemsida och blogg där jag skriver, så ärligt jag bara kan, om saker jag tror på för att se om jag mår bra när jag gör det. Eller om jag även blir trött och sängliggande av det om det blir för mycket. Ni är hjärtligt välkomna att kika på abetterplace.se!

I gränslandet mellan ”normal” och ansvarstagande

Tänk dig att du är en person som älskar att dra fingrarna över din nya sammetskavaj och känna det mjuka, oslitna tyget mot huden. Tänk dig att du älskar vackra tydliga färger. Såväl på kläder som på inredning.

Tänk dig att du verkligen ÄLSKAR snittblommor, glitterpennor, färgglada, perforerade papper, färgglada utskrifter från bläckpatron, glansiga tidningar, glitterlack, söta parfymer, doftstarka duschkrämer, hårspray som luktar hubba-bubba, lösögonfransar, hårfärg, strass, kläder i skarp färg så där de bara ser ut när de kommer direkt ifrån butiken (och då självklart INTE från second hand); rosa, aprikos, royal blue, navy blue, light blue, rött, svart, matt vitt.

Tänk dig att du också har byggt din fantastiska vänskara på dessa vackra ting. Den största gemensamma nämnaren är kärleken till skönheten. Att ni tillsammans lever ett roligt, sorglöst liv i rosa skimmer när ni trippar storstadsgatorna fram skrattandes och struttandes på rosa, glittriga klackar i vackra små mönstrade klänningar från senaste vårkollektionen. Att det faktiskt inte är, som det utifrån kan se ut, imagen du älskar utan färgerna, glittret, materialen, mönstren, dofterna, designen, sömmarna, detaljerna, det naturligt sköna. Ni älskar era egna, ni älskar varandras, ja, ni älskar alla vackra kläder, accessoarer och inredning som finns…

Tänk dig då att du en dag inser att du i pubertetsstressen, den intensiva och händelserika övergången till vuxenvärlden, glömt bort dina innersta värderingar. Att du som liten varit en person som fått ångest över att regnskog höggs ner, vattendrag försurade, djurliv dog och att marken förgiftades. Tänk om det till och med var så att du gjorde egna insamlingar för att motverka detta. Och att du var representant för din skola i kommunens miljöförening. Och att du nu, plötsligt, sittandes i en, tro mig, enorm hög av färgförgiftad polyester och elastan kommer på detta.

Att du en kort tid därefter gråtandes lämnar Naturskyddsföreningens hemsida efter att ha insett att det knappt finns några miljövänliga textilfärger alls på marknaden. Om ens några miljövänliga kläder. Att du också inser att ditt näst största intresse som vackert redovisas i din älskade perm med flygbiljetter som du förbrukat, i glada vänners sällskap, till och från jordens alla hörn åsamkat miljön skada. Att du undrar hur du i ivern och glädjen kan ha glömt bort en så viktig del av din person, i så många år.

Du undrar om det berodde på att du som ung miljökämpe var oförstådd och utanför i skolan. Och att alla kreativa och roliga människor tyckte att du var konstig. Och att din ivriga jakt på vänner och kärlek gjorde så att du omedvetet sprang ifrån dina värderingar. Du inser att det hela påminner om Teddybjörnen Fredriksson och gråter en tår.

Att du nu inser att dina värderingar är så starka så att du inte kan fortsätta leva som du gjort, att du måste ta avsked från dina älskade kemiskt framtagna material och att du måste gå ut med detta bland dina vänner. Och att det sen när du ifrågasätter konsumtion av miljöovänliga varor med dina älskade vänner bara blir awkward. Silent and totally awkward (ledsen, finns inget sätt på svenska att beskriva detta på).

Tänk dig att du nu inte har en aning om hur du ska hantera situationen. Du undrar om du ska hålla dig borta från att diskutera miljöfrågor med dina vänner och må illa när du ser deras konsumtion. Eller om du ska återvända till ”awkward silence” regelbundet under era träffar. Det tredje alternativet du har är att hänga med i gänget ”vi som har insett att det ändå är försent att rädda världen”, ta en färgglad drink och fortsätta njuta av vackra kläder, inredning, vänner och spännande resor.

Om det var så. Hur tror du att det skulle kännas?

Ledsamt. Förvirrat. Ensamt.