När kaoset är för uppenbart

Hej och välkommen till kaos och plötsliga förändringar. En rörig dag, helt enkelt.

När man lever med Aspergers syndrom är det för vissa med diagnos svårt med förändringar och framförallt att acceptera deras existens.

Den här dagen började allt annat än bra. På morgonen känner jag av väldigt mycket mensvärk. Det resulterade i 2 stycken Alvedon. Trots det åker jag iväg till gymmet, för det ska tydligen vara bra med träning om man har mensvärk. På gymmet tar jag några klunkar vatten ur min flaska och råkar spilla det på mig – och min telefon! En varning fick jag på telefonen. Laddningsuttaget var lite blöt. Hittills har det inte hänt något i alla fall. Med andra ord – jag får alltid räkna med lite kaos. Kanske är det därför jag alltid vill ha gott om tid när jag ska göra någonting – vem vet?

Vidare så har mitt humör svängt mycket, som vanligt då. Det är dock inte karaktäristiskt för Aspergers syndrom. Snarare bipolär sjukdom, som är min andra diagnos. Däremot så kan det göra att min vardag blir rörigare än för andra och att jag blir arg eller irriterad vid förändringar.

Så hur ska man acceptera detta då? Det har jag inget enkelt svar på. Även om det verkar motigt, så kör jag på med min planering ändå. Oavsett vad. Sedan får man avgöra om man måste vara hemma, exempelvis om man är sjuk. Sådant har jag svårt att avgöra. Jag bor på ett LSS-gruppboende, så har jag alltid tillgång till personal dygnet runt – de kan hjälpa mig med detta problem. Man får lära sig vad som motiverar en själv till att följa sin planering. Det finns strategier som kan hjälpa en att hantera stress och man får hitta dom som passar en. Minskad stress kan leda till att det blir något lättare att hantera stress.

Vill du läsa mer om mitt liv? Besök mig på: http://mittprivatakrig.wordpress.com/

 

 

 

Att leva med Aspergers syndrom: Lokalsinnet

I dag var jag med om en händelse som fick mig att tänka på det här med lokalsinnet, oavsett om man har Aspergers syndrom/autism eller inte.

Neurotypiska personer (alltså utan diagnos) har ofta ett väl fungerande lokalsinne. De blir inte heller stressade om de av en händelse går fel när de ska på exempelvis ett möte.  De har kanske inte en hel del negativa händelser kopplat till detta – som jag.

Jag får lätt en negativ inställning (automatiskt) när jag försöker hitta någonstans. Till en adress i stan möjligtvis. Om man går tillbaka i tiden så har jag gråtit extremt många tårar på grund av just detta. Jag blir så stressad redan i förväg. När jag skulle gå från min högstadieskola till ishallen – när vi hade skidskor på idrotten – tvingades jag gå bakom mina klasskamrater för att hitta dit. Trots att jag hade varit där flera gånger. Jag avskydde mina klasskamrater. Tårarna kommer.

På förmiddag gick jag med en av mina arbetskonsulenter till MISA Döbelnsgatan. Jag skulle visa att jag hittade dit och arbetskonsulenten var med som stöd. Förbi McDonald’s och Hard Rock Café. In på gatan mittemot. Sväng till vänster in på Döbelnsgatan till rätt adress. Men någonstans på vägen blev det fel. Jag gick förbi där jag skulle in på Döbelnsgatan. En korsning längre. Jag blev irriterad på en gång och negativiteten kommer som ett brev på posten. ‘

Det gäller att man tar sig ur negativiteten så fort som möjligt. Så gott det går. Bryta det på sitt sätt och alla har sitt eget.

Sedan går livet vidare.

 

Bokrecension: ” Lägret”, av: Lena Ollmark

Jag har läst en barnbok som heter: ” Lögret” av Lena Ollmark,  som jag tyckte verkligen var jättebra.

” Lägret” handlar om Hannah som åker på konfirmationsläger därför att hennes bästa kompis Emil ska dit. Emil har hela vårterminen varit väldigt störig och jobbig och inte alls sitt vanliga, glada jag. Hannah vill därför komma med på konfirmationslägret för att ordna upp deras relation.

Men det visar sig att Emil vill inte ha alls med Hannah att göra på lägret. Han vill hitta nya kompisar och komma bort från det han tycker att Hannah står för: Den jobbiga perioden i hans liv. Han säger att han har hittat en ny mening i sitt liv: Han har funnit Gud och Jesus. Hannah ställer sig tvivlande och bara skrattar åt ” Emils nya jag”. På konfirmatinoslägret finns det två ungdomsledare. De heter Amanda och Jakob. Amanda verkar verkligen vilja lära känna Hannah och Hannah blir lite kär i Jakob som är snygg och spelar gitarr. Hannahs dröm är att lära sig spela gitarr men tycker det är jobbigt med läxorna och på konfirmationslägret visar det sig att alla hennes nya vänner är mycket duktigare på att spela alla möjliga olika sorters instrument på lägret än vad Hannah är som sökte sig till konfirmationslägret därför att det stod i beskrivningen att det skulle ha främst en musikalisk inriktning. Amanda berättar en ruskig spökhistoria om en flicka som var på konfirmationsgården för längesedan. Hon blev typ besatt av Djävulen och mördade alla som bodde på gården, präster såväl som de andra människorna där. Det sägs att hennes ande lever kvar i skogen som finns runtomkring konfirmationslägret och att det bor en ondska i skogen som kan angripa den som är svag i tron. Hannah upplever en del konstiga saker i skogen tillsammans med Jonatan, hennes nya vän på lägret som är den enda som vågar opponera sig och ifrågasätta vad prästerna och ledarna säger. Men Hannah undrar: Kan det verkligen vara som Amanda säger att det bor en ondska i skogen som angriper den som tvivlar och som är svag i tron? Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna mycket spännande bok! Det är en blandning av spänning, mystik, och intressanta diskussioner som deltagarna på lägret för sinsemellan om meningen med livet, tron och världen som vi lever i.