vilsen

vilse i pannkakan brukar man säga. inte för jag vet varför, men jag tror det var ett ett barn program som gick på 80-talet. Men jag minns inte. Jag tappar fokus just nu på värdigt mycket…det har blivit att jag inte kommer ihåg vart jag ska och att jag skriver fel. Det har varit för mycket för mig på sistone jag är ganska säker på det. Men hur det en är så får det vara som det är.

trött på det mesta just nu. trött på livet. Det är inte så lätt med allt, men ibland måste man ta saker i egna händer hur ont det en gör. och hur jobbigt det en är. det står still i huvudet. Det liksom är som en vägg. Kan inte förstå varför det är så. Jag ska försöka hitta en praktik plats vilket är omöjligt, eller ja egentligen inte. Men känner mig så ide fattig och så känns det som att det inte finns så många platser.

Men sen vet man ju inte. allt måste vara så himla krångligt. Man måste ringa dit och fråga. Man ska våga det. Ja det finns mycket som kan gå både bra och dåligt. Men man måste försöka. Tror jag, kanske. Är ganska trött på livet. Är trött på det mesta just nu. Det får bli ett kort inlägg i dag.

Hur jag bemöter andras negativa energi!

Hur jag bemöter andras negativa energi beror på situationen dagsformen och om jag behöver träffa den andre igen. 

Om det uppstår en situation på en praktikplats brukar jag gå undan, andas och reflektera över vad det var som hände, varför känner jag så här och finns det något jag kan göra som får mig att komma ur känslan för stunden så jag kan slutföra passet.

Ibland kan det vara en obalans i kroppen som gör att man är extra känslig för saker runt omkring.

Ibland är det bara något obestämbart som påverkar en på ett negativt set.

Ibland är det en person, en känsla eller en händelse som påverkar en på ett negativt sätt.

Då är det bra att stanna upp reflektera och fundera på om det finns något man kan göra för att vända känslan eller stoppa den från att eskalera.

Man kan till exempel ringa någon och prata av sig eller gå ut och springa eller gå, gör något som får dej att må bättre för det som funkar för den ena behöver inte funka för den andra.    

Av JA

tillbaka

Nu är man igång igen och blogga. Det är skönt att komma igång. Men det känns som att sommaren bara försvann. Även om jag har gjort mycket roliga saker. Jag har varit i Falkenberg, och i Ullared. Jag har även varit till fem öres fortet, i Oxelösund. Jag har även hunnit med att vara på begravning. Även om det inte va någon jag kände. Jag va mest bara med ändå. Jag övningskör med personen som va släkting till den avlidne.

Jag förstod inte va jag skulle med in på begravningen, men det är kanske inte så snällt att hjälpa han så han kunde hämta några som skulle med till begravningen. och sen låta mig sitta utanför och vänta. Så jag antar att jag fick vara med på grund av de. Vilket jag hellre va en att sitta utanför och vänta. Men jag undrar om det va någon av dom andra på begravningen som ogillade att jag va med. För jag kände ju som sagt inte den avlidne.

Men tycker ändå det är speciellt och annorlunda att vara på en begravning där det är ens anhörig, och att gå på en begravning där du inte känner den avlidne. Alla vill ju ha begravning på olika sätt. Jag min när mormor dog. Dagen då jag skulle gå in i kyrkan, Den dagen va jag glad att jag gick hand i han med prästen. Jag hade inte gått in annars.

Jag känner när det inte känns bra, när jag verkligen blir rädd på riktigt. Men med prästens hjälp kunde jag göra det. Döden är en sådan där grej man helt inte talar om. Men ändå kommer vi dit förr eller senare, antingen oss själva eller någon vän/anhörig. Vi kommer inte i från det, och när det väl händer så är man helt oförberedd. Det kommer liksom som ett slag i ansiktet.

Ja som sagt det är ett tungt och jobbigt ämne att ta upp. Men ändå går vi in i det förr eller senare.

Barn- och ungdomsromanrecension: ” Glasbarnen”, av: Kristina Ohlsson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har läst en riktigt ruggigt bra och mysig barn- och ungdomsspökhistoria som heter: ” Glasbarnen”, av en författarinna som heter: Kristina Ohlsson.

” Glasbarnen”, av: Kristina Ohlsson handlar om flickan Bllie som flyttar till Åhus med sin mamma för att Billies pappa nyligen har gått bort. Billie gillar inte alls det nya huset på Sparrisvägen i Åhus dit hennes mamma och Billie har flyttat ett dugg. Mäklaren Martin är konstig och ljuger en massa om huset. Först säger han att de som flyttade flyttade av en orsak, sedan av en helt annan. Då de har flyttat in i huset upptäcker Billie en teckning som ett barn kunde ha ritat med ett handavtryck som liknar ett barns handavtryck och taklampan i vardagsrummet svänger av sig självt fram och tillbaka som om det hängde någon i den fast alla fönster och dörrar är stängda.

Det har hänt läskiga saker i huset också. En tid var det ett barnhem för åtta barnhemsbarn som alla led av benskörhet. Det vill säga de kunde bryta benen i kroppen bara av att ramla och slå sig. Några av barnen drunknade då de var ute och lekte i havet dit de hade gått tillsammans med barnsköteterskan. Barnsköterskan som hette Majken fick sedan så dåligt samvete fast det fastslogs att hon inte var skyldig till barnens död att hon hängde sig i taklampan i vardagsrummet.

En brand i huset orsakade en kvinnas död som var gift med mannen Manne som även han bodde i BIllies och hennes mammas hus tillsammans med deras son. Martin och hans son överlevde branden.

Jag tycker att ” Glasbarnen” av: Kristina Ohlsson är en riktigt läskig, mysig och bra spökhistoria med en mycket oväntad twist på slutet av historien. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa: ” Glasbarnen”, av: Krstina Ohlsson!