sommar

sommaren är här. Men det är inte så mycket sol, men jag hoppas det blir mer sol. Det har ju varit sol och jag har lyckats bränt mig både på rygg och knäveck. Men denna gång vart jag inte lika mycket bränd som jag brukar bli. Jag brukar få höra att jag borde köpa solkräm, men det är ju så dyrt så då skiter jag i det och då får jag stå för konsekvenserna.

Men sommaren har så mycket annat att ge. nu kan man sitta i skogen, plocka blommor, blåbär, smultron, svamp eller bara gå i skogen och bara vara. man kan bada och fundera över livets irriterande JÄVLA saker. Men även gå promenad längs en strand med den man tycker om. eller sitta ute och skriva på bloggen.

Men just nu går inte allt så bra för mig. skolan strular och jag vet inte om jag vill fortsätta med skolan. jag vet inte ens vad jag vill fullfölja min utbildning som busschaufför. Men jag vet inte heller vad jag vill göra i stället. Teatern är det slut på. Där har jag slutat. så jag vet inte vad jag vill göra. eller vad jag skulle vilja göra.

Alla har väl såna perioder i sitt liv, ändå har jag det bra som det är i dag, med förhållande och lite annat. jag fundera på att börja rida, men vill inte det längre. Det är ändå stressigt som det är. Jag har så mycket att göra och så lite tid. Det känns som att allt bara ”flugit” ur en. Det finns ingen mening med något som det känns just nu. Och att ev. börja med ridning är just nu långt bort.

Jag skäms mycket för att jag inte tycker att jag är en bra person. jag glömmer ofta (visserligen för att jag är stressad) men en då….det känns så fel när mina vänner ställer upp på mig och jag inte på dom…eller jo jag gör ju även det ibland. Men vad är grejen liksom när man inte ser något ljust eller bra i det man gör. Det liksom känns som man skalar av ett rått äg som bara rinner ner på marken.

det finns saker jag vill känna som jag inte kan känna p.g.a mina mediciner. Jag vill helst slippa dom helt. Men så kan jag inte jag leva, det har jag förstått men det tär på själen. En själ som egentligen vill bryta sig loss, fast den i bakhuvudet vet man att själen har sällskap med sig.

Jag har fått semester fom. idag, onsdag 12/ 6 2019! Tekniskt problem har uppstått i köket på min förskola!

Jag har haft tur! Idag går jag på semester efter min ” sista” arbetsdag på min arbetsträningsplats som är i köket på en förskola i Stockholm där jag hjälper till med dukningen inför våra pedagogiska lunchmåltider samt med att förbereda salladen eftersom vi bara äter vegetarisk mat på vår förskola. Barnen är mellan 1- 6 år gamla. Dom är jättegulliga, busiga och snälla allihopa! Men ett smärre tekniskt problem har uppstått eftersom vår diskamskin har gått sönder, stackars min föreståndare! Men jag har tur för jag får därför gå på semester cirka 3 veckor för tidigt! Så nu har jag sommarlov! Hurrah! Grattis mig! Imorgon åker jag på en Ålands kryssning över en natt tillsammans med min mamma. Vi ska åka Birka cruices! Jag kommer hem igen kl. 14.00 nu på fredag!

Bokrecension: ”Barnen på Svartbäckens sanatorium”, författare: Janina Kastervik/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har läst en jättespännande barn- och ungdomsspökhistoria som heter: ” Barnen på Svartbäckens sanatorium”, av författarinnan: Janina Kastervik.

” Barnen på Svartbäckens sanatorium”, av Janina Kastervik handlar om en flicka som heter Saga som har rött hår som gör att andra barn ibland har frågat henne om hon är släkt med ” Pippi Långstrum”, av Astrid Lindgren. Saga måste tillbringa ett hemskt, tråkigt sommarlov hos sin författarfarfar som heter Alvar som går framåtböjd och hasande med en käpp, och på samma gång är ovanligt tystlåten och inbunden och som sitter och skriver vid sin gammaldags skrivmaskin hela dagarna.

Sagas mamma som är sjuksköterska har varit tvungen att skicka Saga till sin excentriske och tystlåtne farfar i Svartbäcken eftersom hon måste åka och sommarjobba som sjuksköterska i Norge tillsammans med en kompis som även hon ska jobba i Norge över sommaren.

Till en början så vantrivs Saga något alldeles otroligt i Svartbäcken. Det enda som finns att göra är att hon ligger på sängen och läser ungdomsromanen ” Anne på Grönkulla”, av L. M. Montgomery om den föräldralösa  och fantasifulla Anne som vill stava sitt namn med ett E på slutet och som får bo hos ett syskonpar på Grönkulla i Avonlea i Kanada. Saga tycker att hon har det riktigt bra i jämförelse med Anne på Grönkulla eftersom hon iallafall inte är föräldralös. Hon bor hos sin farfar och  hon har iallafall en mamma även om hon är i Norge och måste jobba där hela sommaren.

Men så hittar Saga ett gammaldags fotografi på en pojke i shorts med en resväska och en namnlapp hängandes om halsen. På natten drömmer hon om att han säger: ” Äiti” till Saga som jag tror betyder ” mamma” på finska. Och så möter Saga sin nya kompis Teo som visar sig heta Teodora och är en flicka och är en mästare på att fotografera underliga övergivna hus och byggnader och vackra platser som bor i en husvagn med sin pappa som drömmer om att ge ut en bok med bilder på övergivna hus och platser som de har fotograferat.

Tillsammans med sin nya kompis Teo så börjar Saga försöka lista ut gåtan om vem pojken Ari är som visar sig i hennes drömmar och om hennes excentriske farfars förflutna och vad som egentligen hände med de finska barnhemsbarnen som bodde på sanatoriet, ( ett gammaldags svenskt namn för sjukhus) i Svartbäcken.

Jag tyckte att barn- och ungdomsspökhistorien, ” Barnen på Svartbäckens sanatorium”, av Janina Kastervik är en jättebra och mycket välskriven samt spännande spökhistoria. Man lär verkligen känna Saga och hennes excentriske farfar och Sagas kompis Teo riktigt väl. Och äventyren avlöser varandra romanen igenom. Samtidigt som den mellan varven är en riktigt härligt läskig spökhistoria. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa: ” Barnen på Svartbäckens sanatorium”, av: Janina Kastervik!