Bokrecension: ” Gruvan”, av: Sara Lövestam


Jag har läst en jättebra barn- och ungdomsroman som heter: ” Gruvan”, av den svenska författarinnan:  Sara Lövestam.

” Gruvan” av: Sara Lövestam, handlar om hur flickan Ellen som är 11 år kommer till ön Utö i Stockholms ytterskärgård tillsammans med sin pappa, pappans nya tjej, Sofia som Ellen till en börjar ogillar väldigt mycket, och Ellens båda tvillingbröder, Jossi och Adrian som är ena riktiga busiga pojkar och riktiga retstickor men som Ellen ändå älskar. Men pappans nya tjej, Sofia, har Ellen till en början det väldigt svårt för att tycka om. Hon tycker att hon har kommit i hennes mammas ställe. Ellens mamma är på en 2 veckor lång retreat. En retreat är ett slags semester plats det kan vara i olika miljöer dit man åker för att vara tyst och i ro och stillhet. Det finns dels andliga retreater som ibland kallas för ” reträtter” då de ofta hålls på platser så som kursgårdar, eller i katolska kloster, för kristna, eller så finns det retreater som hålls för människor som inte är kristna och som bara vill dra sig tillbaka och leva i lugn och ro, och stillhet ett tag.

Då Ellen kommer till Utö har hon bestämt sig för att inte sova inne i familjens sommarhus utan väljer att sova i det gamla skjulet på tomten som är ett riktigt gammalt ruckel. Hennes båda bröder, Jossi och Adrian retas med henne och påstår att om hon ligger där ensam så kommer den såkallade Utöskräcken och skrämmer henne om hon tänker på honom. Det märks i ristningarna i huset på om han kommer påstår Jossi och Adrian.

Men någon Utöskräck dyker inte upp men då Ellen som ligger vaken skräckslagen mest hela denna första natt på Utö så hittar hon i hålet i den ena väggen en gammal dagbok från 1840- talet. Dagboken visar sig ha tillhört ett barn som bodde i det skjulet tillsammans med sina föräldrar och sina syskon och som var mycket fattig och efter att han slutade skolan fick börja jobba i en av gruvorna på Utö. Han hette Anton Andersson. Han dog i lungsot, gick miste på grund av den elake gruvägaren att få ett stipendium av den snälle Magister Krona, blev tvungen att arbeta nere i gruvan, drömde om att bli författare och få ha en egen utställning, men blev sjuk och dog i lungsot då han bara var 14 år gammal.

Ellen blir helt fascinerad av Antons dagboksanteckningar och tycker att det känns som att hon blir kompis med honom fast dom inte lever i samma tid. Hon bestämmer sig för att hjälpa Anton att uppfylla hans dröm om att bli författare och att få ha en egen utställning på Utö!

Jag tycker att barn- och ungdomsromanen: ” Gruvan”, av Sara Lövestam är skriven på ett mycket roligt, fängslande och underhållande sätt. Samtidigt som man lär sig en hel del historia om hur det kunde vara för fattiga gruvarbetarbarn i Sverige förr i tiden! Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna bok!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s