Gästbloggare Marie, deltagare på Misa Bondegatan


Hej

Jag heter Marie och är en kvinna på 36 år. Jag har ADD, Autism liknande tillstånd, Dyslexi och en viss rörelsenedsättning. Jag bor i Enskede/Stureby tillsammans med min sambo. Jag har två katter, Spookie 10 år och Mynta snart 4 månader. Jag har varit arbetslös sedan 2001 och i juli 2009 så blev jag utförsäkrad från aktivitetsstödet eftersom jag hade förbrukat mina 450 dagar och ramlade mellan stolarna för att jag inte var med i någon A-kassa. Jag har sedan dess levt helt utan inkomst. Min sambo har försörjt mig då hon (ja, jag lever med en kvinna) haft jobb. Då har jag inte varit berättigad till försörjningsstöd på Stadsdelsförvaltningen. Jag och min tjej räknas som sammanboende och då hon jobbar och får lön överstiger hon normen för vad vi är berättigad till. Sedan i januari så har jag fått försörjningsstöd till och från då min sambo inte haft jobb.

Just nu håller jag på att överklaga min ansökan om sjukersättning som jag fick avslag på för att FK inte tyckte att underlagen inte styrkte medicinskt mina funktionshinder. Inte ens på 25%  sjukersättning. De tycker också att jag har för mycket arbetsförmåga. Ändå uppfyller jag inte de krav som ställs på arbetsmarknaden och får inga jobb. Klarar heller inte av att skaffa mig det som krävs på grund av mina funktionshinder. Får ingen mer hjälp från AF då de klart och tydligt sagt att jag är för svårt fall. De har även anklagat mig för att det är mitt fel att de inte lyckats hitta jobb till mig. AF kan dra något gammalt över sig. Så skönt att slippa dem nu.

Det har varit så förnedrande att inte ha någon inkomst. Har känt mig så handfallen och till och med omyndighetsförklarad. De tog dessutom ifrån mig min inkomst bara 1,5 månader efter att min älskade mamma gått bort. Mamma dog bara 53 år gammal i lungsjukdomen KOL för att hon valde att inte sluta röka. Mamma lämnade ett stort hål efter sig i mitt hjärta, då hon var min största trygghet i mitt liv. Ni som har funktionshinder precis som jag vet ju hur beroende man är av sina föräldrar trots att man är vuxen.

Att samtidigt förlora inkomsten precis då så nära inpå mammas bortgång var verkligen det sista jag behövde. Jag har haft det väldigt tufft sedan allt hände och först nu börjar jag våga se en liten ljusare framtid för mig och hitta tillbaka till glädjen igen. Men jag vågar inte hoppas på för mycket ännu då det inte är klart ännu med min sjukersättning. Orkar inte bli mer besviken och ta fler motgångar. Det är bättre att vara inställd på att få avslag igen. Då blir det lättare att orka överklaga. Får jag inte avslag så blir det en glad överraskning.

För att klara av denna svåra tid som jag haft, så har jag skrivit blogg. Det har hjälp mig otroligt mycket i mitt sorgearbete. Vill ni följa mig i bloggen så hittar ni den här: http://ihuvudetpamarie.blogspot.com

Jag har nu varit på MISA i snart 6 veckor. Jag började den 9 augusti. Jag är så tacksam över att jag efter mycket kämpande för mina rättigheter äntligen blev beviljad daglig verksamhet genom LSS på Stadsdelsförvaltningen och fick komma till MISA. Har så länge velat komma hit. Nu är jag äntligen här.

Vet dock inte ännu om jag trivs då det inte hunnit hända så mycket ännu. Visst det känns jätteskönt att inte längre behöva vara beredd på att gå i mot attack eller hela tiden behöva försvara den jag är och hur jag fungerar. Jag har i så många år hållit på att bråka med både Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och även Stadsdelsförvaltningen som bara bestämmer överhuvudet på en och som inte lyssnar och tar en på allvar. Så skyller de på att de har sina regler som de måste följa. De kan stoppa upp sina regler i arslet för jag förstår ändå inte dem. Blir så trött på alla regler överallt.

På MISA lyssnar folk på en, de ifrågasätter inte en massa saker, de pressar en inte, de ställer inga krav, de har inga idiotiska regler som de måste följa, de anklagar en inte och man behöver inte känna sig förnedrad. På MISA får man den hjälp man behöver, saker och ting får ta den tid det behöver. Man kan slappna av och känna sig uppskattad för den man är och för vad man kan. Det är så skönt.

Just nu håller jag på att göra Cogmed. Arbetsminnesträning.  Har snart avslutat min tredje vecka med det. Man håller på i 5 veckor. Det är så skönt att ha något att komma iväg till varje dag även om jag bara är på MISA i en till två timmar per dag. Har ju så länge suttit både låst och isolerad hemma. Det har inte varit så bra.

Jag har två jättefina coacher på MISA som jag trivs med. Det är Barbro och Magdalena. Jag går på MISA på Bondegatan.

Hälsningar Marie

En tanke på “Gästbloggare Marie, deltagare på Misa Bondegatan”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s